Jag tillhör inte de som tror på ödet. Inte heller på försynen eller på att allt som händer har en förutbestämd mening. Kanske är jag för starkt fostrad i ett vetenskapligt tankesätt. Ett offer för min tid och för den västerländska pragmatismen.

Men även om jag inte tror att det som händer nödvändigtvis har en mening, så är jag övertygad om att vår kreativa hjärna kan skapa en mening. Vill skapa en mening. En bra mening. Nåt att ta med sig, lära sig av, dra fördel av. Så att det som händer fyller en funktion. Inte blir meningslöst. Vi ger det som händer en mening, ett värde, så att det inte hände i onödan.

Vi skapar hela tiden vårt nu och vår framtid. Vi formar historien om oss själva, vår egen bild av vårt jag. Inte minst i form av hur vi väljer att reagera på nuet, minnas det.

Vilken mening och vilket värde kan du ge det som händer dig just nu.