2017
Nytt år, det magiska klockslaget, de storslagna löftena. Drömmen om året då allt ska slå in. Året då förändringarna sker på riktigt. Enkelt. Smärtfritt. Året som ska fyllas med allt det vi inte hann med. Fyllas med det som ger verklig mening och verklig effekt. Allt det som gör världen till en lite bättre plats. Åtminstone för oss själva och våra käraste.
Drömmandet riktar uppmärksamhetens strålkastare på det som hjälper oss dit, skapar energin som får oss att kämpa vidare. Våga drömma stort, vackert, utmanande!
Minnandet påverkar vårt välmående, vårt självförtroende, vår självkänsla – när vi väljer att minnas det goda, det som utvecklade oss. Ge dig tiden att minnas, reflektera, återuppleva!
Och låt det nya årets alla dagar räknas, upplevas. Där och då. Stanna till i nuet. Låt de viktiga tillfällena räknas tre gånger. I en dröm om framtiden. Som njuting i nuet. Och som ett fantastiskt minne av gårdagen.
Vågar vi lita på och följa vår inre kompass? Låta känslan överrida logiken. Lyssna på skulden, skammen, stoltheten, nyfikenheten. Undvika de rätt som göder skulden och skammen. Utmana oss själva och tillåta de fel som drivs av nyfikenheten och skapar stoltheten. Värna om felen som ger insikt och lärdom. Felen som behåller vår integritet. Felen som leder oss framåt i utvecklingen. Kanske till en viss kostnad. Kanske med en viss smärta. Men framåt. Mot en plats vi annars aldrig nått. Via en dörr vi annars aldrig sett.
Jag har inte gjort fel. Jag har bara inte lärt mig vad det rätta är ännu.
"Vår största rädsla är inte att vi är otillräckliga, vår största rädsla är att vi är omåttligt starka. Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest..."
Marianne Williamsons fantastiska text tål att läsas om och om igen. För tänk om vi alla har ännu mer att ge. Ännu mer att erbjuda. En möjlighet att göra skillnad. Mer skillnad. Att vara förebilder för andra
"... och när vi låter oss själva lysa tillåter vi undermedvetet andra att göra detsamma..."
Lyssna på hela texten. Fundera på vilket ljus som skrämmer dig och vilka du kan frigöra genom att släppa det fritt.
Ibland blir det omöjliga en drivkraft i sig. En lockelse. En utmaning som inte går att motstå. Att få besegra det omöjliga, övervinna det monumentala hindret, göra det ingen trodde var möjligt. Vi bevisar att vi är oslagbara, odödliga. För oss själva. För andra. För varandra.
När blir drivkraften en hämsko?
Kanske när övervinnandet blir ett självändamål. Kanske när det omöjliga inte görs för att ta oss dit vi vill, när vi släppt målet ur sikte. Kanske när det omöjliga lockar oss bara för att... Egentligen bara leder oss på villovägar... Slukar vår energi...
Men när vi vet vad vi vill. När vi vet vart vi ska. När vi vet varför vi vill dit. Då ska det omöjliga möjliggöras. Påbörjas. Kämpas för.
Ny termin, nya krafter, nya tag. Hur ofta är din tanke ny? Nyfiken? Nydanande? Nyttig? Nyckeln till något nytt och bättre?
De flesta tankar vi tänker har vi tänkt tidigare. Slutsatser vi drar har vi dragit förut. Automatiskt, snabbt och effektivt gräver vi oss djupare i samma fåra. En fåra som kräver medveten reflektion och ett modigt ifrågasättande att ta sig ur.
Modet att stoppa sig själv, utmana sig själv, provocera sig själv. För kanske är vi ibland i vägen för oss själva. I vägen för den oväntade nya tanken som öppnar dörrar vi inte ens trodde fanns men som leder oss till nya spännade platser.
Ibland är det bara ett litet steg som krävs för att utmana sig själv. Att våga göra lite annorlunda. I vardagen, på semestern. Privat och i jobbet. Ett steg, en rörelse som tar dig utanför dina egna satta ramar. Som tänjer på gränserna. Som tar dig dit din nyfikenhet bara retat tanken.
Ett steg som gör dig en erfarenhet rikare. Ett uns klokare. Och nästan alltid med en ny bra historia i bagaget.
Vågar du tacka ja nästa gång livet bjuder upp dig till dansanta steg? Även om dansen inte är färdigkoreograferad?
Är lycklig summan av de stunder vi upplevt lycka eller hur vi väljer att minnas våra stunder? Hur påverkas lycklig av hur vi väljer att forma de minnen som skapar vår livshistoria?
Daniel Kahneman, psykologen och Nobelpristagaren, hävdar att våra minnen, och den livshistoria de berättar, har en större effekt på hur lyckliga vi är än mängden momentana dopaminrus. Att slutet på varje stycke och kapitel har en större effekt på minnet än hur långt det var.
Så kanske är lycka konsten att leva och njuta i stunden samtidigt som vi skapar positiva minnen av våra upplevelser. Att vi skriver vår historia i dur. Väljer att minnas det goda. Skapar ett lärande av det som inte blev så bra. Ett lärande där vi inte spelar rollen av offer.
REFLEKTIONER
Metaforer, citat och ordspråk får oss att stanna upp och låter tanken landa på en ny plats. Varje år samlar jag 12 nya. Varje månad låter jag ett av dem locka min tanke, ge mig en vinkling och formulera en reflektion.
Jag har samlat några av mina favoriter. Ladda ner, dela med dig., låt dina egna tankar lockas.
