Jag tillhör inte de som tror på ödet. Inte heller på försynen eller på att allt som händer har en förutbestämd mening. Kanske är jag för starkt fostrad i ett vetenskapligt tankesätt. Ett offer för min tid och för den västerländska pragmatismen.

Men även om jag inte tror att det som händer nödvändigtvis har en mening, så är jag övertygad om att vår kreativa hjärna kan skapa en mening. Vill skapa en mening. En bra mening. Nåt att ta med sig, lära sig av, dra fördel av. Så att det som händer fyller en funktion. Inte blir meningslöst. Vi ger det som händer en mening, ett värde, så att det inte hände i onödan.

Vi skapar hela tiden vårt nu och vår framtid. Vi formar historien om oss själva, vår egen bild av vårt jag. Inte minst i form av hur vi väljer att reagera på nuet, minnas det.

Vilken mening och vilket värde kan du ge det som händer dig just nu.

När det känns som tyngst, svårast och jobbigast är det som att stå med näsan mot en mur som ska forceras. Ogenomtränglig och omöjlig att få grepp om. Ibland behöver vi backa ett par steg för att få lite perspektiv. Identifiera bästa vägen framåt. Se alternativen. Ta sats. Kanske välja om.

Att unna oss tiden för reflektion och fri tanke är en av de bättre investeringarna av vår tid och i oss själva. Släppa, andas och omdefiniera för att på ett bättre sätt och med ny kraft ta oss vidare. 

Genom att släppa fokus och låta tanken sväva fritt tillåter vi hjärnan att göra nya kopplingar. Hitta gamla kunskaper och erfarenheter och fläta samman dessa med dagens utmaning för att hitta de nya lösningarna. 

Vilka murar har tornat upp sig för dig och vad ser du när du tar ett par kliv bakåt?

Ibland behöver vi balansera på kanten. Våga ifrågasätta om vi tänkte rätt. Låta tanken ta några rundor till. Stötas mot några nya kanter. För kanske låg den perfekta tanken i vägen för den som var ännu bättre, klokare, roligare.

Tänk om tanken rör sig så snabbt att du hinner tänka om. Inte bara en utan flera gånger. Motsatt. Bakvänt. Spegelvänt. Eller bara lite justerat i hörnen. Bjuda in tvivlet som din bundsförvant. Fundera på om den bästa tanken dykt upp - än.

Utan tvivel landar vi på samma platser. Rör oss längs upptrampade stigar och kämpar vidare i samma box. När vi vågar balansera på kanten, trotsa svindeln, leka med tanken och utmana oss själva faller boxens väggar och stigen blir ett öppet fält. 

Vilka tankar behöver du utmana?