Mosaikens skönhet
Det normala bor i perspektivet vi väljer. Umgås du med maratonlöpare är milen genant kort, är dina vänner soffliggare är milen en hjälteinsats. Att välja vem, om någon, att jämföra sig med ger olika perspektiv. Sätter olika ramar för det vi upplever som det normala.
Ibland börjar vi mäta och jämföra varje del av den mosaik vi utgör. Den mosaik andra utgör. Vi fastnar, jämför och bedömer varje liten del istället för helheten. Varje bit i mosaikens mönster - förmågor, kunskaper, egenskaper - jämförs med andras bitar. Och visst finns det alltid någon som är snabbare, smartare, roligare, snällare, snyggare, starkare, mer erfaren...
Men ingen mosaik är den andra lik och det vackra, otroliga och unika ligger i kompositionen, i mönstret. I hur bitarna valts, matchats och med tid och kärlek formats till en styrka bortom delarna.
Att se våra egna och andras förmågor ur ett annat perspektiv och som en unik mosaik gör det lättare att se det speciella. Det unika. En kombination som blir alldeles, alldeles underbar.